Kvartsamtal

Igår morse hade vi uppföljningssamtal om Vanjas inskolning på dagis.

Bara positiva saker fick vi höra om vår underbara dotter (inte för att jag tror att det finns så mycket negativt dessa pyttemänniskor kan göra).
Hon är glad och pigg, nyfiken och tar för sig. Men även bra på att sysselsätta sig själv, gå och utforska världen och se vad andra barn gör. Hon är visar empati när någon annan kompis är ledsen genom att gå fram och klappa försiktig eller krama om. Man blev rörd när man hörde det. Dessutom är det tydligen speciellt en pojke i Vanjas grupp som ofta söker upp just henne för att dom ska leka tillsammans. *hihi* Vanjas första pojkvän! Charmknuttan!

Vaccinationsdags

Idag fick Vanja sina första sprutor. Hon regagerade inte på sticket den här gången heller, men desto mer på när läkaren sprutade in vaccinet. Det ska tydligen svida, och det märktes på Vanja. Hon blev ett riktigt tomato-face och skrek sig hes och lite skorrig, så hon lät som en ekorre. Sedan sov hon hela dagen.

Åkte till RSMH för att hämta pappa Per och hälsa på. Vanja fick present av Brian, en sed från Irland som han ju kommer från, 3 kronor som representerade silvergåva.

Vanjas siffror:
Vikt: 4200 g
Längd: 54 cm
Huvudomfång: 38,5 cm

Väl hemma gick vi med Asta ner till IP och tjärnarna. Vi satt och fikade i den slemäckligt varma solen medans Asta frallefnattade runtrunt på den stora ytan av gräs.

Leende blå bebisögon

Idag log Vanja mot oss för första gången på riktigt. Per var den som fick det första leendet.
Vi är i lyckorus. Ska försöka fånga leendet på kort.

Vanja flyttar ut…

Vi har fått flytta in i Iors hus idag, vilket är 45:ans finaste enkelrum. Det ligger också lite avskilt eftersom det inte går förbi så många utanför, som det gör vid dom andra rummen. Idag fick också Vanja flytta ut från samvårdssalen och in i vårt rum. Nu får vi ta hand om och sköta henne hela dygnet. Men hon har fortfarande kvar sin övervakning och ligger fortfarande på värmebädd. Det känns som att det börjar bli mer och mer verkligt och som det kommer bli när vi kommer hem nu!

Vi har ju fortfarande stöd från personalen här och det är ju dom som har kvar det medicinska ansvaret för Vanja, så dom kommer ju med maten och fyller i journal och sådant, men det är Per och jag som sköter om, tvättar, byter på, sondmatar osv.

Vanja

4/3 2008, tisdag
9-tiden
Blir väckt av läkaren från förlossningen. Han går igenom gårdagens händelser, förklarar förloppet och kejsarsnittet och frågar hur jag känner mig. Jag mår bara bra, det är bara att allt känns så flummigt och overkligt. Förståeligt eller hur!? Läkaren tittar till snittet och tycker det ser fint ut. Meddelar sedan att han inte har några invändningar mot att jag blir utskriven redan idag från BB och kan flytta till avd 45 och vara tillsammans med dottern.

10-tiden
Barnmorskan från igår kommer in och tittar till oss. Hon kollar också såret, tar bort urinkatetern och hjälper mig in i duschen. Sedan får vi frukost och efter det så vill vi till dottern. Vi får en rullstol som Per kan skjutsa mig i, eftersom jag inte är så stadig på benen ännu och att jag är rätt så öm i såret (plus att vi är ganska otåliga och vill komma till avd 45 så fort som möjligt och att om jag ska gå så kommer det ta minst en vecka att ta sig dit!).

Väl på 45:an lastar vi alla sakerna i rummet. Vi har fått en av platserna i ett dubbelrum – ”Nasses hus” – men det är inte så många som bor på avdelningen nu, så vi får vara ensamma. Sedan går vi direkt in till salen där dottern ligger.

Det är en samvårdssal, där det för tillfället finns 3 andra bebisar också, som fötts för tidigt.