Vanja äter tårta första gången i sitt liv
Hur kan tiden gå så fort samtidigt som det känns som att den inte gör det?
3/3 blev Vanja 1 år. Då ett år tidigare gick vattnet med ett ”sploffjs” medan jag låg och vilade och sedan kom Per hem och Karin skjutsade oss till förlossningen. 15.08 plockades hon ur min mage och flickan Nissilä hade räknats till världen. På natten drömde jag om namnet Vanja och det fick hon sedan heta vår lilla dotter.
Det konstiga är att det känns som att vi aldrig varit utan henne. Hon är ju en sådan naturlig del av vårt liv, så hon har ju alltid funnits! Eller? Nej det har hon ju inte, inte rent fysiskt. Men nu är hon och kommer förbli vår egen dotter. Som nog alla andra föräldrar, så kan jag inte tänka mig ett liv utan Vanja.
Detsamma gäller till stor del även för Asta, som blev 2 år den 4/3

Vanja öppnar ett av sina paket

Vanja pussar sin Teletubbies Po som hon fått av gammelfarmor- och farfar (gammelfarmor är i bakgrunden)
1 svar so far ↓
Cissan // torsdag, april 9, 2009 vid 2: 14 |
Ååå mysan va fin hon är. Hon har så vackra klara ögon, hoppas hon fick det hon ville ha. Många pussar och kramar