Norgesemester

måndag, oktober 5, 2009 · Kommentera

Så var vi hemma igen då från en semester i Norge. Dock en semester utan Per, då han var tvungen att stanna hemma och ”jobba”.
Men desto roligare var det att komma hem till denna underbara människa!

Jag, Vanja och Asta åkte med mormor, morfar, morbror Johan och Tildavovven till Rørvik. Söndag -fredag.
Skönt med en uppassningsvecka för mig och superkul för Vanja med tokbus med mormor, morfar och Johan.

Det blev lite fiske för mig, fick bara en enda makrill (däremot var det en fet en!) Johan däremot drog upp en gigantisk lyr. Men eftersom det ösregnade ganska mycket och ofta där, så blev det korta fiskepass även för Johan där emellan när det vart uppehåll.

Första kvällen när vi kom dit så blåste det svinkallt och det regnade. När vi gjort oss hemmastadda i huset så kom både snö, hagel, blixt och åska. Snacka om välkomstväder!

→ Lämna en kommentarKategorier: Uncategorized

Dagisdags

onsdag, augusti 26, 2009 · Kommentera

Förra veckan var det dags för Vanja att börja på dagis. Inskolningen startade måndag 17/8 kl 9.30. Hon kommer gå på Paviljongvägens förskola, Svampens avdelning.

Måndag: 9.30-10.30. Bara kolla på lokalerna och busa med några av barnen. Var inte så många där. Vanja blev överlycklig. Inskolas tillsammans med en annan pojke, William. Vi var med hela tiden.
Tisdag 9-11.30. Lek ute, lunch. Och så var dom utomhus en stund innan lunchen. När maten kom pekade Vanja på maten och skrek. Vår lilla hungriga varg. Per och jag var med hela tiden idag också.
Onsdag 8-11.30. Frukost, lek ute, lunch. Vid leken ute så tyckte fröknarna att det gick så pass bra med Vanja och att hon verkade lugn och säker även utan oss (hon gick ju iväg på en gång och kollade vad dom andra barnen höll på med) så att vi skulle testa att gå in och låta henne vara själv. Så vi satt i personalrummet fram till lunch. Gick hur bra som helst! Vi var med på allt utom vid leken utomhus.
Torsdag: 8-14. Frukost, lek, lunch, vila. Per börjar jobba igen, så jag är själv med Vanja vid frukost, sedan sitter jag i personalrummet och läser fram till lunch. Allt funkar jättebra medVanja, och vi äter lunch tillsammans. Sedan är det dags för momentet vi bävat lite för; VILAN. Men det gick över förväntan bra. Hon gnällde lite men till slut så somnade hon och sov och jag kunde till och med gå ut i från rummet.
Fredag: 8-14.30. Frukost, lek ute, lunch, vila, mellanmål. Första gången jag bara lämnade Vanja och inte var med själv på några moment. Hämtade henne efter vilan och allt hade gått toppen idag också! Vanja älskar dagis.

Vanjas dagis

→ Lämna en kommentarKategorier: Uncategorized

På barndop och…BRÖLLOP!?

lördag, juli 4, 2009 · 1 kommentar

Vanja och jag var på dop idag. Var Vanjas tremänning Adam som skulle döpas i Svartviks kyrka.
När vi sitter i kyrkan och väntar på bebisen som ska vara i centrum så börjar orgeln spela. Och döm till allas förvåning att det är bröllopsmarchen.
Då har Adde och Pillan bestämt att gifta sig samtidigt och överraskar oss allihopa. Även jag som egentligen inte är så nära dom blev jätte rörd av deras giftermål. Sedan var det dags för dopet och Adam är så jäkla söt! Det gick jättebra

→ 1 kommentarKategorier: Uncategorized

Nytt från livet på Sallyhill

torsdag, juni 18, 2009 · Kommentera

Vanja går nu hon. Full fart överallt. Underbart! Stora flickan nu.
I höst börjar hon på dagis. Paviljongvägens förskola, eventuellt avdelning Svampen. Blir spännande!

Asta ska på utställning nästa helg. I Norge (har glömt vart), så uppfödaren Eva kommer och hämtar Asta på midsommardagen och så blir hon borta en vecka ungefär. Kommer kännas tomt utan vovven, men det blir en nyttig upplevelse för oss alla tror jag. Och så hoppas vi på att hon gör bra ifrån sig och vinner!

→ Lämna en kommentarKategorier: Uncategorized

Duktig flicka går och kramas

onsdag, maj 6, 2009 · 1 kommentar

Vanja har börjat kramas. Hon kastar sig över en och trycker ihop en så man nästan kvävs och myser gärnet.

Jag är så lycklig att det blev gammelmormor Maj-Britt som fick den allra första riktiga kramen. Hon blev så glad och överraskad blev vi allihopa.

Sedan i förrgår så tog hon sina första 5 steg! Blev så förvånad när hon kröp ner från soffan och så bara fortsatte hon att upprätt ta några steg ut på golvet. Sen upptäckte hon att hon inte höll i något och dråsa omkull. Men efter har hon börjat mer och mer att släppa taget när hon går och går då helt själv. Behöver bara träna balansen lite mer, sen så kan vi springa orientering med farfar!

→ 1 kommentarKategorier: Vanja

Bränt barn luktar illa…

måndag, april 13, 2009 · 1 kommentar

Jag låg i sängen och lyssnade på ljudbok på bärbara. Hade legat och ammat Vanja som jag brukar innan vi somnar. Men hon var inte på humör att ligga stilla, utan busade ner sig på golvet och lekte tittut bakom datorskärmen. Jag hade sänglampan tänd och en massa småsaker liggande på sängbordet. Hon plockade och pillade med sakerna där. Inget som jag var orolig för eller ens la så mycket uppmärksamhet på över huvud taget.

Tills jag hör ett fräsande. Det lät ungefär som när man stänker vatten i en het stekpanna. Fzzzt!
Jag tittar åt sidan och ser Vanja stå med ena handen på lampan. Hon skakar till av chock och smärta. Kan inte skrika först, men sedan kommer det mest hemska en mamma kan höra. Sitt barn i plåga.
Jag skyndar mig att ta upp Vanja och rusar till badrummet för att spola svalt vatten på handen. Hon skriker, tårarna sprutar, hon skakar. Ont så ont. Min själ värker. Jag vill ta smärtan ifrån henne! :*(

Får hjälp av Sandra att läsa i en läkarbok om jag gör rätt med att spola vatten. Sedan tar Per över med att spola Vanjas hand i vatten medan jag ringer 112 för rådgivning om vi måste in till akuten. Dock så säger dom att dom inte kan göra något och vi ska fortsätta spola handen och sedan ge henne typ Alvedon. Och höra av oss till primärvårdsjouren imorgon.

Till slut har Vanja slutat skrika och mest snyftar och gnyr av smärta och chock. Vi sätter oss i sängen och Per kommer med våta tvättlappar som vi lindar om handen. Hon har fått blåsor på pekfingret och långfingret och handen är röd. Försöker ge henne lite glass som svalkar i munnen och som är sött och gott. Hon får i sig lite, men vill helst ha bröstet. Pelle försöker skoja med henne och hon drar på munnen, men är mest ledsen. Efter ett tag är hon så slut att vi kan lägga oss ner och hon får ta bröstet och somnar. Min starka, modiga underbara dotter!
Sedan sover hon hela natten.

När hon vaknar på morgonen är hon rätt som vanligt. Pigg och glad. Tills hon kommer åt med den onda handen. Blåsorna är gigantiska! Vanjas pekfinger är dubbelt i tjocklek och hon har även en stor blåsa på långfingret. Men hon störs inte av den när hon inte kommer i direktkontakt med något just på det onda stället.

I dag var vi till primärvårdsjouren på vårdcentralen centrum och fick träffa en sjuksköterska som kollade på handen. Men det finns inte så mycket dom kan göra, utan hon la en kompress över blåsorna och ett bandage runt handen. Sedan fick vi med sådant att byta själva hemma. Det är bara att hålla rent och se till så att det inte blir någon infektion eller så, då måste vi tillbaka till vårdcentralen. Så nu får vi vänta och se.

Hon har varit pigg, glad och busig som vanligt i eftermiddag och ikväll. Störs inte alls av bandaget verkar det som. Blir lite intresserad när hon upptäcker att hon har något ovanligt på handen, men säger vi åt henne att hon inte får dra i bandaget så börjar hon leka med något annat.

Starka underbara du Vanja! Jag är så stolt över dig, du är så bra!
AJ AJ AJ! :*(

→ 1 kommentarKategorier: Vanja

Vanja 1 år!

onsdag, april 8, 2009 · 1 kommentar

Vanja äter tårta första gången i sitt liv

Hur kan tiden gå så fort samtidigt som det känns som att den inte gör det?

3/3 blev Vanja 1 år. Då ett år tidigare gick vattnet med ett ”sploffjs” medan jag låg och vilade och sedan kom Per hem och Karin skjutsade oss till förlossningen. 15.08 plockades hon ur min mage och flickan Nissilä hade räknats till världen. På natten drömde jag om namnet Vanja och det fick hon sedan heta vår lilla dotter.
Det konstiga är att det känns som att vi aldrig varit utan henne. Hon är ju en sådan naturlig del av vårt liv, så hon har ju alltid funnits! Eller? Nej det har hon ju inte, inte rent fysiskt. Men nu är hon och kommer förbli vår egen dotter. Som nog alla andra föräldrar, så kan jag inte tänka mig ett liv utan Vanja.

Detsamma gäller till stor del även för Asta, som blev 2 år den 4/3

Vanja öppnar ett av sina paket

Vanja pussar sin Teletubbies Po som hon fått av gammelfarmor- och farfar (gammelfarmor är i bakgrunden)

→ 1 kommentarKategorier: Asta · Vanja

Matte går på kurs (med Asta)

onsdag, januari 21, 2009 · Kommentera

Så har vi börjat gå på kurs Asta och jag. Vi (jag) ska lära oss lite allmänlydnad.
Så 8 träffar, varje måndag framöver, kommer vi tillbrina några timmar ute i skogen i Nyhamn på Njurunda Brukshundsklubb
Mesta anledningen till att jag ville gå kursen är att Asta får mer erfarenhet av andra hundar, och att alla inte är att hälsa på och leka med. Att man kan vara passiv i en störande miljö. Hon är asduktig Astan!

→ Lämna en kommentarKategorier: Asta

Ett nytt år

lördag, januari 3, 2009 · Kommentera

Nyår firade vi tillsammans med Pers vänner Sandra & Kim.
Vi var hemma hos oss och åt middag, spelade tv-spel, snackade en massa, bus med Vanja och så satt Kim och Per vid datorn och ”jobbade” med ett projekt dom har…

Till middag gjorde vi hasselbackspotatis, kassler och äppel- & annanasgrädde. Till efterrätt blev äppelsmulpaj med vaniljvisp. Smarris!

Till vänster: Gladskiten Vanja och Astapastan
Till höger: Sandra, Vanja och Asta spelar spel

Till vänster: Kim i arbete
Till höger: Per…

När fyrverkerierna började gick vi alla ut på balkongen och tittade. Vanja var facinerad över de plötsliga ljusglimtar som dök upp på himlen. Asta blev för upphetsad och lite stressad när det smällde, fast det var nog mest för att vi själva förde sånt liv och skrekpratade med varandra och hade sådana där visseltutar. När vi slutade med dom så blev hon genast mycket lugnare. Och hon klarade av nyårsraketerna finfint förra året, och har inte klagat vid smällar tidigare. Så jag tror starkt att det var vårt eget uppträdande som hon reagerade mest på.