Den fullpressade födelsedagsmånaden

Snart är det dags, då startar det. Födelsedagståget.

4:e ”Moster” Sandra
5:e Per
6:e Mormor Monica
8:e Farmor Maria
13:e Faster Kristina
22:a Morfar Leif
Sedan är vi inne i mars
3:e Vanja – storheten själv blir 2 år!
4:e Asta vår lilla pälskling blir 3 år!
8:e Farbror Olof

GRATTIS i förväg allihopa!

Kärlek

Nyss viskade jag till Vanja; ”Jag älskar dig!”
Och jag fick svar tillbaka; ”Ja äska ej”, också fick jag världens pussokram.

Medan vi sov…

När man vaknade i morse så möttes man av en halvsmurf till dotter. Och ett halvt ommålat rum. Någon gång under morgonen medan Per och jag fortfarande sov sött så hittade en morgonpigg Vanja en blå whiteboardpenna. Och såklart så har hon använt den flitigt på både sig själv, kuddar, täcken, tapeten ovanför sängen, några böcker och även kluddat lite på mamma.
Vet inte om man törs leta efter fler gömmor av Vanja-konst.

Ungar är underbara eller hur!?

2 månader till 2-årsdagen

Om 2 månader blir Vanja 2 år. Jag tycker det känns litet. Är hon verkligen inte äldre? Hon är ju så stor och duktig och kan så mycket. Herregud! Men samtidigt känns det helt otroligt att hon REDAN fyller 2 år. Nyss var hon ju yttepytteliten och var proffs i skitskytte…

Och när Sandra får sin lillknodd i februari och Cissis Vira blir storasyster i april och Vanja får en liten kusin i sommar så kommer Vanja kännas ännu större tror jag. När man har något att jämföra med. Något yttepyttelitet. Och så kommer nog minnen från just spädbarnstiden tillbaka. Hihi, ska bli spännande detta år!

Gott Nytt!

Gott Nytt År önskar familjen Viberg Nissilä!!!

Dålig jultradition…

För andra året nu har vi  fått en släng av någon kräksjuka. Först ut i år också, Vanja med kräkningar under en kväll och en natt, och en halv dag. Sedan så morgonen efter börjar det för oss vuxna också.

Måste finnas bättre traditioner kring jul eller hur?

Eftersom det var ca 2 veckor före julafton förra året, och ca 1 vecka innan detta år, så lär det ju slå på stort på självaste julafton nästa år. Jippie vilken klapp!

Men nu, såhär drygt två dagar senare så kräks man inte mer *ta i trä*, men det dröjer nog någon vecka innan man mår bra igen.

Igår kom iaf mormor Monica och hämtade Vanja så hon har varit där igår och idag och vi ska troligen hämta henne imorgon bitti (om vi fortfarande mår ok då). Och TACK faster Kristina som kom förbi med fruktsoppor och Cola och rastade Asta en sväng.

Vad skulle man göra utan underbara familjen man har!?

Kvartsamtal

Igår morse hade vi uppföljningssamtal om Vanjas inskolning på dagis.

Bara positiva saker fick vi höra om vår underbara dotter (inte för att jag tror att det finns så mycket negativt dessa pyttemänniskor kan göra).
Hon är glad och pigg, nyfiken och tar för sig. Men även bra på att sysselsätta sig själv, gå och utforska världen och se vad andra barn gör. Hon är visar empati när någon annan kompis är ledsen genom att gå fram och klappa försiktig eller krama om. Man blev rörd när man hörde det. Dessutom är det tydligen speciellt en pojke i Vanjas grupp som ofta söker upp just henne för att dom ska leka tillsammans. *hihi* Vanjas första pojkvän! Charmknuttan!

Tillbaka på dagis

Vanja fick testa att gå tillbaka till dagis idag. Och det har gått jättebra.

Över förväntan

Det gick ju verkligen över förväntan bra med Vanjas övernattning hos mormor och morfar. Hon hade somnat kring 21-tiden i mormors famn och sedan blivit lagd i sin egen säng och sovit till kl 6 morgonen efter. Vid 6-tiden tog mormor upp henne till sig och dom kunde fortsätta slumra på fram till halv tio.
Visst hade Vanja vaknat till lite då och då och skrikit till, men ändå somnat om bra och sovit på. Så stolt över lilltjejen man kan vara då!

Hämtade upp henne på söndagen vid 13-14 och så åkte vi och hälsade på gammelmormor. Hon har ju inte träffat Vanja sedan i somras någon gång. Så hon tyckte det var dags att passa på nu, även fast Vanja fortfarande dras med förkylningsbesvär och ögoninflammation.

Barnlös och nästan påkörd

Vanja tillbringar en natt med mammo och faffa (mormor och morfar för er som inte kan Vanjas språk).  Tror inte hon har sovit borta från oss sedan sista april, då vi var med Sandra och Kim ute i Njurunda där dom var husvakter. En evighet sedan!
Det gick ju iaf bra att lämna henne där. Som det alltid gör.
Nu hoppas vi bara att mormor och morfar får någon sömn inatt och att inte Vanja behöver bli så ledsen för att inte ”mamsepattsen”  (bröstet) finns i närheten att snuttas på. Hon ammas ju fortfarande på kvällarna och har när hon varit sjuk och så sovit med oss i storsängen. Så vi får höra imorgon hur det har gått.

Men avsaknaden av mamma brukar gå bra tills hon uppenbarar sig igen. Då kanske helvetet bryter lös. Hihi
Nej då men det går nog ganska ok!

Och apropå det här med påkörd; När jag och Per var på väg hem från Bredsand så höll vi på bli påkörda av en bil som inte stannade vid rött ljus i trafikljusen. Den utfarten är verkligen livsfarlig och jag tar aldrig för givet att folk som kör på E4:an stannar vid ljusen trots att dom har rött och jag har grönt. Jag fiskör alltid ut och ser mig om tre gånger innan jag svänger ut, men idag lyckades ändå först en bil köra mot rött och smita förbi precis framför oss och sedan kommer en till och håller på att köra in i oss från sidan, men hinner tvärnita med skrikande däck och jag som argtutar. Polisen fick sig en påringning iaf! Passa er ni! Griskörare!